Rubriker                            11 maj 2024

Rubriker finns där för att locka till läsning. Vet alla som producerar tidningar.
Där - i de stora tidningarna - konsten att "sätta rubriker" har stagnerat en hel del. Tänkte jag tidigare denna lördagsmorgon efter min runda bland deras "nätutgåvor".

Och tillåter mig att här komma med ett inlägg - ett mejl som inkom sent i går kväll:

Välkommen
Du får framöver nyhetsbrevet från Illustrerad Vetenskap.
Nu väntar en värld av vetenskap.
Vi tror att kunskap och insikt ska förmedlas på ett underhållande och intressant sätt – utan att någonsin kompromissa med fakta eller trovärdighet.
Detta kräver en speciell typ av förmedling. När inte orden räcker till får det visuella ta över. Och just detta nära samspel mellan text och illustration är vårt kännetecken.
Därför tar vi vårt namn bokstavligt: Illustrerad Vetenskap.
Det kommer du snart få uppleva.
Vänliga hälsningar
Illustrerad Vetenskap
– för de riktigt nyfikna –


Vilket jag kom att fundera lite över när jag - en smula håglös - bläddrade bland nätutgåvorna. Just ingenting av deras innehåll väckte upp tanken "Det där måste jag läsa".
Men det gjorde i alla fall den här rubriken i SvD:

Se där! En bekräftelse på att jag är en klok människa…
Tänkte jag då - och nickade medhållande.

Om det där som Illustrerad Vetenskap säger: - detta nära samspel mellan text och illustration är vårt kännetecken - gäller förstås lika bra när det gäller rubrik och bild.

I alla fall hos mig - när jag såg den här kombinationen i kkuriren.se

Nja - inte blev jag precis chockad men nog blev jag klart förundrad - där jag plötsligt hamnade i djupa funderingar (som jag ofta gör när jag inte förstår det jag ser) alla de unga damerna på bilden håller små handväskor i en av sina händer.

Mina kunskaper om dagens unga damer är inte särskilt djupa - men min förundran över kvinnors förhållande till sina handväskor - är djup.

Vad är det för innehåll i deras väskor som de inte kan leva utan?
Ens på en - bal…
(Champagneglasen förstår jag mer om)

Jag skänker en snabb fundering kring  - undrar om ens Illustrerad Vetenskap kan förklara den saken.

Nåja - vissa företeelser - behöver man ju faktiskt inte ha full vetskap om.

Men att leka - kan jag en hel del om…



En vanlig fredag                (3 maj 2024)    

Förväntar jag mig att dagen ska bli.
I alla fall kändes det så när jag 06.17 klev ur sängen och styrde på en aning vingliga ben ut i köket för att väcka kaffebryggaren.

Zoegas Blue Java är alltid gott konstaterade jag en stund senare och sträckte sedan på alla fortfarande brukliga leder och gick förväntansfullt till "dator-rummet" för att väcka datorn och göra dagens första runda på internet.
Som innehåller den här besökslistan - alltid i den här ordningen:
AB, Expressen, DN, SvD, Göteborgs-Posten, Dagens Industri, Katrineholms-Kuriren.
Går ganska snabbt eftersom innehållet i dem inte lockar till längre besök.

Och därefter en runda till de bloggar jag följer.
Tar lägre tid att läsa för där är det kloka personer som delger mig "saker att tänka på".

Redan efter AB och Expressen kände jag olusten, som förstärkes av de efterföljande tidningarna, alla de tips om vad helgen kan erbjuda medborgarna i form av förströelse började gnaga.
Som inte minskade när kom att tänka "Och då har jag ännu inte sagt ett ord om vad TV erbjuder."

Bäst jag förklarar - jag är en person som är starkt ointresserad av underhållning - i alla fall av det slaget som erbjuds mig i massmedia.
(Och som du kanske redan vet - jag har sedan 2010 ingen tv)
inte heller känner jag dragning till sådant som kommunen erbjuder.


Va?
Klart att du har rätt - jag kan nog uppfattas som en trist person.
I alla fall vad gäller social samvaro och är oduglig att småprata för pratandets skull.
Eller, kom jag just på, det där med charter-resor till varmare länder och trängas med andra turister framkallar små rysningar - av obehag.


Att bo i Vingåker framkallar också rysningar - men då av välbehag.
Liksom när jag, när nu sommaren är på ingång, får uppleva det som den här bilden visar:


Jo - det är skönt att sitta där i den stilla tystnaden och låta tankarna gå som de vill…



Gammal?                         

Antalet personer som finns under rubriken "åldringar" blir inte bara fler - de utgör också en fara för den svenska ekonomin.
Är tanke som passerar när jag läser vad Lars Åberg skriver i en krönika i Fokus.

Åberg text börjar så här:

På någon generation gick vi från att ha mormor i kökssoffan till att lägga henne i ett korridorrum till att skicka hemtjänstpersonal som hon inte förstår. I övrigt kontaktas hon mest av gängkillar i exil i Marbella, som vill att hon ska överföra sina besparingar till deras konto.

Vad gör man annars med dem som inte har vett att dö?

För tio år sedan förklarade en stadsdelschef i Malmö att underskottet i den kommunala budgeten berodde på att minskningen av antalet 80- till 89-åringar inte skedde i prognosticerad takt.
Detta var hennes exakta ord. De gamla levde längre än förväntat och belastade därmed kommunens ekonomi mer än de borde.
De utgjorde, som hon uttryckte det, ”den största riskfaktorn”.


Jodå, klart jag blir fundersam över hur läget i Vingåkers kommun är i fallet att vi gamlingar inte "har vett att dö".
Jag kan väl bara svara för min egen del - och min inriktning är stark vad det gäller att slå nytt familjerekord - genom att bli minst 97…

Hur det blir med den saken - kan jag ju undra - när jag läser de här raderna från kommunen:

Antalet invånare över 80 år väntas öka med 50 procent de kommande tio åren. Samtidigt väntas antalet personer i arbetsför ålder, 19-64 år, att minska. Det medför att färre personer ska försörja fler.
Samtidigt har kommunen en hög arbetslöshet.

Blir lite velig i mitt funderade över hur jag ska tolka den saken vad gäller mig själv. Och inte blir det bättre när jag läser vad Åberg anför:

De närmaste åtta åren behöver äldreomsorgen i Sverige anställa 111 000 utbildade personer. Det låter inte heller realistiskt.
Digital tillsyn blir begreppet vi kommer att få lära oss; när vi inte orkar resa oss ur sängen kan vi vinka in i samma virrvarr av kameraögon som håller koll på perrongerna i tunnelbanan.


Äldreomsorgen är de låga förväntningarnas verksamhet, vilket fungerar eftersom det inte går att uppbringa något timidare än svenska åldringar. De är tacksamma för utbudet i SVT. Med upphöjt lugn inväntar de sina urgröpta pensioner i växande vårdköer, deras tolerans för nedskuren service och sjutton knappval på mobilen tycks outtömlig.

Äntligen kan jag bestämma mig "DET GÄLLER INTE MIG!

Och jag kan meddela kommunförvaltningen i Vingåker att jag också håller med författaren Reidar Jönsson som härförleden skrev på Facebook att gamla människor bör bo i centrum, med högst hundra steg till ett fik, ett bibliotek och en krog.
Det ska också vara nära till havet.

Hjälmaren får duga…



Smaklös                         

Suck - jag anar att jag tillhör de smaklösa. Då menar jag den grupp människor med ett synnerligen lågt - smaksinne. Inte i fråga om klädsmak den här gången utan i frågan om drycker.

Kom jag att förstå när jag tar del av en i Aftonbladet beskrivande texter av det "Perfekta glaset för för den som älskar whisky".

Det hela börjar då förstås så här:
"Whiskyälskaren letar alltid efter det perfekta glaset.
Här har vi samlat våra favoriter – både klassiska och moderna varianter, alla utvalda för att framhäva smakupplevelsen."

Nu tillhör jag inte gruppen människor som förstår sig på att glasen jag dricker ur kan påverka min smakupplevelse.
Och jag har aldrig funderat över att välja glas när jag dricker mjölk eller lingondricka
- vilket jag gör mest varje dag. Kan det vara den saken som gör att jag tycker att mjölken från Coop och Ica har samma smak?

Jodå, jag raljerar lite där - och kan väl avslöja att Madame och jag delar på en två/tre whiskyflaskor om året - utan att vara speciellt noggranna över vilken sort det är. Men de får inte vara rökiga - ha M bestämt.

Och hamnar i små funderingar kring "när dricker vi då vår whisky?"
Är säker på att det sker under årets mest kalla månader och då oftast framför en eld i kaminen medan vi småpratar med varandra.

Sköna stunder, vill jag framhålla, och undrar om jag ska behöva skämmas för vår "dåliga whiskykultur" när jag berättar att vi då oftast smuttar på "trippeldestillerad Tullamore" från Irland eller 15-årig Glenfiddich - faktiskt i deras speciella whiskyglas.
Mest för att vi besökt destilleriet i Skottland och då handlade glasen där.

Men hur jag än försöker kan jag inte minnas att de glasen åstadkommer detta:

För den raffinerade whiskykännaren, framhäver Riedels Vinum glas de finaste nyanserna i din whisky.
Dessa glas är framtagna specifikt för Single Malt whisky där rökigheten och fatens karaktär lyfts fram på ett angenämt sätt.
Den klassiska designen med stjälk och fot är till för att man inte ska behöva värma kupan med handen, medan det kristallklara materialet är en ode till traditionell elegans och funktionalitet.


Men livet kan vara behagligt i alla fall…


Jag har haft den glädjen i livet som givit mig möjligheten att resa mycket.
Nåja - jag kan nog mest tacka mig själv för den saken som vågat vara redaktör för tidningar som kunnat betalat för den saken…

De flesta länderna i Europa, Japan, Thailand, Laos, Australien, Nya Zeeland, Hawaii och många till - berättar jag bara för att försöka peka på att jag har sett "Det mesta av allt det vackra" som finns att se - i naturupplevelser - kanske jag ska förklara.

Men - det som finns mest kvar i minnet av sådant - finns huvudsakligen från mina många, många bilresor till Norra England och Skottland.

För all del Niagarafallen är ju en imponerande syn - tillfälligt - men det förmår inte att hos mig väcka några funderingar som jag minns.

Det får emellertid sådana här stunder - nedan - när jag kan stanna bilen och bara…
Ta in - är orden jag först kommer på - men har svårt att för mig själv  konkretisera vad jag egentligen menar med den saken.
Men det jag ser väcker tankar.

Kliver ur bilen och länge, länge står jag där och "tar in". Det brukar blåsa lite över hedarna som känns ljuvligt frisk att uppleva - och när jag nu skriver så anar jag att det jag känner där i tystnaden är - någon slags frid i kroppen - nästan som en andlig upplevelse.

En stark livsglädje är det lätt att känna då…