Dags för lite tips


Kanske kan det vara läge att berätta att det som driver mig att kommentera vårt lokala PRO bygger på en känsla som är synnerligen sällsynt hos mig:
"Att tycka synd om" gör jag just inte alls.

Men, den känslan väcktes efter att jag under flera år (utan att självvara medlem) med stigande förvåning tagit del av klagande PRO-medlemmars utsagor "Det är för dåligt".
Och där har jag använt egna ord för omskrivning av vad de verkligen sade.
Och tänkte - "Det där skulle jag kunna göra bättre".

Nåväl, en sådan "märklighet" har hänt mig ett par gånger tidigare i livet då jag lagt mig i hur ett par/tre andra uselt drivna organisationer hamnat i något slags tomläge - genom att då komma med förslag på förbättringar.
Nytänkande - som sedan lyfte dem till framgång eftersom de begrep vad jag menade…

När jag nu pratat med PRO-medlemmar om "utveckling av föreningen" har de samtliga sagt "Det är omöjligt".
Vilket också varit (och fortfarande är) deras standardsvar när jag frågat dem - "Varför gör du själv då ingenting?"

Och tänkte då (som början) lite mer prata om vad som skulle kunna göras för att svara på deras "omöjligt" vad gäller att förändra den Facebook-sida som föreningen driver. Som du kan titta in hos - här…

Jag tar avstamp hos föreningens stolta slogan:
"Vi är en vital förening med i dagsläget 240 medlemmar, som tillsammans skapar en mötesplats för gemenskap, personlig utveckling, glädje och hälsa."
(Föreningen har också en egen hemsida - som du kan ta del av här)

Min fetmarkering - som då menar att  - där tänjer de duktigt på sanningen.!

Inget i vad föreningens nuvarande agerande visar  är att de styrande tänker i de banorna.
Utveckling är antagligen ett lika otrevlig ord som "n-ordet" i vissa kretsar.

De agerar som de mest gjort tidigare - med Räkbåtsresor, Resor i det blå. Ett fåtal skjuter luftgevär, några få andra kastar påsar i hål, några fler deltar på sommarens "Boule". Det som lockar flest medlemmar (50-60 så där) är de månadsmöten som arrangeras i "Kyrkans Hus".
Vad jag förstår - medlemmarna tycker om att träffas, få kaffe och utbyta uppdateringar om sina åkommor.
Ofta med någon slags underhållning - trubadur - enstaka gånger ett föredrag.

Mötesplats för gemenskap - utlovar föreningen - utan att det förekommer just alls.
Och missar totalt att den största möjligheten att leva upp till den saken är att släppa fri den egna FB-sidan.
Knuffa på medlemmarna - inspirera dem att våga göra sig hörda.
Få dem att vilja delta i meningsutbyten, ge tips, komma med små egna berättelse kring sådant de funderar om.

När jag tar upp den saken med medlemmar är ofta deras argument "Det går inte för gamlingarna har ingen dator och deras mobiler har för små tangentbord."

Så är det troligen men i alla fall 130 av dem som anmält sig till gruppen som läser FB-sidan antar jag - har dator eller mobil och därmed möjlighet att skriftligen vara med.

Eftersom jag har den bestämda uppfattningen att sitter man i styrelsen för vårt lokala PRO - gör man det för att man har stark lust - parat med en slags vision - att ge medlemmarna "Mer värde för sina medlemsavgifter" - vilket kräver nytänkande.
Då vore det väl inte så märkligt om någon av dem skulle känna till att
Man kan prata in vad man vill säga i telefonen och den omvandlar orden till skriven text.
Till exempel i ett e-mejl eller ett SMS.

Här ett exempel


Det intalade behöver inte alls vara perfekt i sitt utförande - annat än att den som får den - någorlunda förstår vad skribenten vill få fram.

Och den begåvade person som har ansvaret för den tänkta levande FB-sidan åtar sig förstås att (gratis) redigera den inlästa texten så att den blir tydlig.
Och föreningen åtar sig naturligtvis att hjälpa dem som har svårigheter att komma igång med det här.
Även en äldre socialdemokrat lär sig lätt - vill jag tro. ;-)

Jag, som varit redaktör för olika tidningar, har redigerat otaliga "insändare" så att de blivit förståeliga för läsekretsen. Och de få gånger jag varit tveksam har jag ringt upp skribenten och frågat - är det så här du menar.

Det kommer flera tips - så småningom…

Läser en text av Jens Ganman som handlar  om Rikspolisens nya 'chef:
Jag citerar - med baktanken att det kan ses som ett slags tips…

Och Petra Lundh går alltså hem varje fredag klockan fem?
Sa hon inte det i en intervju?
Hon jobbar heller inte på helgerna och visst, jag kan förstå henne.
Hon har arbetat ett helt yrkesliv, har förmodligen barnbarn hon vill leka med… och det är fint och bra men vet ni: vi kanske skulle välja en betydligt yngre, ensamstående barnlös RP?
Någon som bara lever för sitt jobb under de kommande fem åren.
Nån som vill visa framfötterna.
Nån som jobbar 80 timmar i veckan, plus helger.
Ända tills vårt lokala PRO är det bästa i inom PRO i Sverige…

(Det sista skrev inte Jens Ganman alls - utan - tills gängen är knäckta)