PRO Vingåker…         


Har de slutat att bry sig?         (27 sept 2021)


Häften av Vingåkersborna är dummare än genomsnittet.
Det påståendet tog sig just fram i mitt medvetande när jag nyss tittade in hos facebook-sidan för PRO-Vingåker. Förmodligen då påverkad av mitt konstaterande - den totala bristen på personliga inlägg på den platsen.

Och hamnade i funderingar över om jag verkligen har den uppfattningen att pensionärerna i Vingåker slutar tänka när de kommit en bit upp i åldern? Och därmed, som jag emellanåt kan få för mig, slutat att bry sig om - utvecklingen i Sverige - finner jag vara den rätta fortsättningen.
Och funderade en kort stund om jag det skulle innebära någon ändring om jag skulle byta ut ordet Sverige mot Vingåker.

Hur fan kan det komma sig - frågade jag mig själv (Jo jag svär en del när jag tänker för mig själv men inte så ofta när jag skriver) att ingen av medlemmarna i PRO-Vingåker, av egen lust, känner för att ta upp något ämne, de gärna vill få resonera om med de övriga medlemmarna.
Lite nyfiken på att få veta om "de andra också" blivit lite fundersamma när de t ex läser vad Peder Kadhammar skriver i AB:
där rubriken säger: Det finns inte längre några bonnhålor i Sverige - och känner att de gärna skulle vilja få utbyta några rader om vad Kadhammar berättar - efter att kanske ha hamnat i en liten fundering över "Undrar vad Kadhammar skulle ha skrivit om Vingåker om han passerat vår kommun?"

Hm, konstaterar jag när jag läser vad jag just skrivit:
"Hur kan det komma sig att jag kan komma på något så dumt att skriva om?
Det är tydligt att jag tillhör den undre gruppen av Vingåkersborna jag konstaterar i början av texten
"…

Nåväl, emellanåt får jag i alla fall den högfärdiga känslan av att tillhöra de mer begåvade - då jag lägger ner en hel del tid på att läsa andras bloggar - du vet de där som är hundrafalt klokare än jag själv:

Som Patrik Engellau när har skriver:

Mångkulturen förverkligas nu genom politikernas migrationsprojekt, återigen helt utan konsultation och förankring bland dem som enligt den demokratiska teorin har makten i landet, nämligen dess folk.
Det är svårt att föreställa sig en större omvälvning av ett land – men vänta bara till mitt nästa exempel! – än att späda ut och förvanska dess kultur.

Vår kultur är vår personlighet som folk, våra värderingar, våra vanor, våra gemensamma referenser, vårt språk, våra kollektiva minnen, allt det som skapar gemenskap, igenkänning och hemkänsla hos den nationella flocken.

Inte nog med att politikerna utan att fråga berövar oss detta utan de tar sig dessutom rätten att bespotta och förhåna det som vi med gemensamma krafter byggt under hundratals år och som kan fylla oss med stolthet i högtidliga ögonblick, nämligen vår nationella kultur.


Sådant skulle jag själv gärna vilja få utbyta tankar kring - med t ex Vingåkers pensionärer - de som vad med, och minns - hur det var förr.
Och om deras syn på Vingåkers framtid…




Föda för tanken…                                    (23 sept 2021)

Om jag vore delaktig i hanteringen av en PRO-förening skulle jag lägga ner en stor del tankemöda på frågan "Hur kan jag se till att medlemmarna får mer intellektuell stimulans?"

Där finner jag det - nog - kan vara på sin plats att berätta att med den frågan menar jag inte att puffa för vissa tv-program eller artiklar i Katrineholms-Kuriren…

Nix - jag menar då mera att "hur kan jag få medlemmarna att mera engagera sig i att delta i små debatter på föreningens Facebook-sida?"
I ett försök att väcka "de gamlas" hjärnor till att (igen?) börja känna en lust att fundera lite över "sakernas tillstånd".

Du såg ordet lust där va? Och, vill jag erkänna, det var ordet som länge fick mig att inte börja skriva de här raderna. För jag kan inte påminna mig att jag någon gång sedan 2014 - då jag (igen) flyttade till Vingåker - har märkt minsta engagemang hos PRO i Vingåker att tänka i de banorna.
Och vem är jag då - som tror mig att kunna ändra på den saken…

Tänkte jag - innan jag i ungdomligt övermod   - jag är 82 - kroppsligen - men 30 år yngre mentalt. ;-)
Och bestämde mig för att försöka påvisa vad jag menar med några enkla exempel.

Läser i Dagens Industri - rubriken:

Forskare och bostadsutvecklare går samman: Unikt initiativ ska forma morgondagens bästa äldreboende

Där ingressen frågar:
Vilken kommun tar chansen att vara med och utveckla framtidens äldreboende?

– Ett äldreboende ska vara både en vårdmiljö och ett bra hem. Det gäller att få med båda perspektiven, konstaterar Olle Ingman, förvaltningschef på Ikano Bostad.

Nog borde det väl gå att få någon/några fortfarande klartänkta medlemmar att komma med åsikter om den saken?
Om de ansvariga fick för sig att på ett lekfullt lirkande sätt be om läsarnas åsikter i ämnet.
Kan de - t ex - tänka sig att Vingåker som kommun är en kommun som:
"tar chansen att vara med och utveckla framtidens äldreboende?"


I Göteborgs-Posten läser jag:

Målet med livet kan inte vara att dö på akuten

Trots att sjukhusvård är plågsamt för svårt sjuka äldre hamnar många på akuten under den sista tiden i livet.
Det är inte ett värdigt slut på ålderdomen.  

Jag hamnar i djupa funderingar - vad menar jag själv med - ett värdigt slut?
Jag skyller på mitt ungdomliga sinnelag - tanken har aldrig nått mig. Hittills…
Vilket inte alls, märker jag, hindrar mig från att "nu tänka på saken".    
 

Jag vet förstås inte - men nog skulle ämnet väl kunna intressera någon/några av medlemmarna i en PRO-förening - att redovisa sina tankar kring ämnet.

Jo, ett känsligt ämne som behöver behandlas med respekt och förståelse.
Men med rätt utförande borde kunna ge respons.

Vad jag menar med ovanstående är att försöka påvisa en uppskattning till de "frånvarande" att det finns "någon" som bryr sig angeläget om att få ta del av deras åsikter.
I både smått som stort…


Om Du, efter att ha läst ovanstående, anser att mina funderingar befinner sig bortom Månen, så har jag lätt att hålla med dig.
För jag inser det smått omöjliga i att få - vare sig styrelsen eller medlemmarna - att kunna åstadkomma vad jag "drömmer om".

Det finns nämligen - synes det mig - ingen som längre har några drömmar…



En drömtant…

 


Om klåpare och lite annat…     (20 sept 2021)

Jag har lite svårt för vad jag kallar "klåpare" - jodå, även mig själv när jag enstaka gånger uppträder som en sådan - men på senare tid har jag haft anledning (tycker jag själv då) att framföra åsikter om vårt lokala PRO, Vingåker och dess verksamhet.
Som uppvisar en tydlig brist på engagemang från styrelsen och ett lika stort ointresse från medlemmarnas sida.
Här pratar jag nu (mest) om "lusten" att förnya och utveckla föreningen.

Mycket märkligt, tänkte jag en tid efter att jag blev medlem - för ungefär ett år sedan - att det händer just ingenting inom föreningen.

Det finns en konkurrent (?) som kan bättre.

Låt mig ge ett exempel - och hänvisar då till vad jag denna måndagsmorgon (20 september) klockan 07.56 kunde läsa på Facebook.
SPF berättar om veckans verksamheter…

Och jag noterar den generösa attityden från SPF att även puffa för PROs nybörjarkurs i Linedance.
Och ser också den personliga stilen (hållningen)  i det SPF-skriver i sin veckoredogörelse.

Jag kan inte förställa mig att ni från PRO som läser detta kan ha undgått att se skillnaden mellan SPFs Facebook-sida mot den du just tittade in hos för att kunna nå detta.
Jag vill inte heller tro annat att ni - som jag - också har uppmärksammat skillnaden på aktiviteter mellan de båda föreningarnas hem- och FB-sidor:

SPF    
(FB-sidan)


PRO Vingåker

Jag har då tagit mig för att till PRO-styrelsen framföra förslag på hur föreningen skulle kunna utvecklas för medlemmarnas bästa.
Och antytt att jag kunde tänka mig att delta.
Vilket - för att uttrycka det belevat - inte har fallit i "god jord".
Med det märkliga konstaterande att ingen i styrelsen har bemödat sig att på något sätt ge kommentar till mina förslag.
Nog hade jag förväntat mig ett "Tack för visat intresse - men…"

Om jag nu ska tyda hur mina förslag har tagits emot bland de 54 PRO-medlemmar som kan läsa vad jag skrivit på föreningens FB-sida - så kan jag ge samma omdöme.
Kanske tydligare förklarat med - från ointresse till vissa tecken på "mobbning".


Nåväl - när jag nu skriver dessa rader återkommer min förvåning över hur likgiltiga - både styrelsen och medlemmarna - verkar vara inför tanken att vilja utveckla föreningen.
Och hamnar i funderingar kring frågan till mig själv "Vad är det för människor som vill ha det så?"

Vad jag kommer fram till - vill du inte veta.
Men om föreningens ordförande - som bor granne med mig vill veta - så är han välkommen att knacka på min ytterdörr…





Verkligen?