Egna funderingar…

När jag en gång i forntiden startade min första egna tidning tog jag hjälp av en rutinerad "tidningsmakare" - Sören Larsson - hette han och var en av dem som var med och genomförde att tidningen Veckans Affärer kom till stånd och därefter blev en framgång.


Då fick jag lära mig att "angelägna tidningar är entydiga tidningar - de har ett primärt motiv, en primär målgrupp som de måste koncentrera alla sina resurser till."

Jag fick också berättat för mig att:
- En artikel som inte väcker någons uppseende tar ingen del av
- En artikel som intresserar fel läsare blir en besvikelse
- En artikel som kommer fel i tiden är ointressant.

Om man är klok så  lyssnar man på råd från kunniga människor.
Vilket jag gjorde när jag gav ut mina egna ägandes tidningar.
För Sören Larsson gav mig förståelsen att .
"Inga människor tar frivilligt del av sådant de tycker inte angår dem.

Genom att byta ut ordet "tidningar" till "föreningar/organisationer" och använda samma "tänk" lyckades jag nå framgång för dem genom att få dem att bli "nytänkande".

Det var den första delen i ett försök att så småningom komma med ett förslag på nytänkande inom PRO.
Men först några fler pekpinnar:


Hippocampus är de två små sjöhästliknande delar av hjärnan där självbiografiska minnen och identiteten har sin plats.
Hippocampus berättar för dig om ditt liv och vem du är.
Men inte bara det, där hanteras de dagliga erfarenheterna. 

Vi har därvid två system, som en (som kan det här) kallar för nummer ett och nummer två.
Ettan är att vi använder våra erfarenheter för att göra rätt saker under dagen. Det är ett snabbt autosystem.
Egentligen tänker vi inte utan vi gör som man ska göra. 

System två aktiveras när ettan fallerar, inte kommer med tillfreds­ställande lösningar.
Det är då vi tänker ”på riktigt”, vilket gör tvåan till ett långsamt system. Nehls menar att Alzheimers sjukdom inte är en naturlig följd av åldrande utan ett resultat av moderna livsstilar.
Det blir alldeles för lite av system två vilket leder till att hippocampus degenererar.

Hippocampus behöver använda system två för att trivas. Om man lever ett rikt liv med krävande uppgifter växer hippocampus, inte olikt hur musklerna växer om man tillbringar mycket tid i gymmet med att lyfta skrot. Motsatt, i brist på stimulans och krävande tankearbete krymper hippocampus.

På kvällen, när man känner att nu får det räcka, nu vill jag ha ett glas vin och se något skräp på teve, så är hippocampus fullt. När vi sover tömmer hippocampus över sitt innehåll till andra delar av hjärnan, i synnerhet till neocortex. Från korttidsminnet till långtidsminnet. 

Nästa dag skriver Hippo­campus över gårdagens narrativ med ett narrativ som, när det gäller självuppfattningen, upprepar vem man är.
Endast tack vare hippocampus minne uppfattar vi oss själva som ett kontinuerligt jag och får alltid svar på den centrala frågan om vilka vi är.
Utan hippocampus skulle vi inte kunna minnas känslomässigt viktiga händelser i våra liv.
Utan hippocampus skulle vi förmodligen inte ens kunna tänka på ett liv efter detta, för utan ett förflutet finns det ingen framtid att filosofera över.

Det som är särskilt intressant med Hippocampus är att där skapas nya celler (neurogenes), något som man länge ansåg att hjärnan inte kunde göra. För att upprätthålla vårt självbiografiska minne och därmed integriteten i vår personlighet och förmågan att ständigt utveckla den, krävs en livslång produktion av nya indexneuroner.
Styrkan i vår psykologiska motståndskraft beror på detta, och det är en förutsättning för vår vilja att prova något nytt och vidga våra vyer.
Förutom att en produktiv neurogenes skyddar oss mot depression och i för­längningen mot Alzheimers sjukdom, behöver vi nya indexneuroner varje dag för att förbli system-två-kapabla, dvs. för att kunna tänka och ändra riktning när det kan vara bättre för oss att göra det.

OK igen:
Hippocampus behöver använda system två för att trivas. Om man lever ett rikt liv med krävande uppgifter växer hippocampus, inte olikt hur musklerna växer om man tillbringar mycket tid i gymmet med att lyfta skrot.
Motsatt, i brist på stimulans och krävande tankearbete krymper hippocampus.

Nu är det meningen att du ska vara klok nog att förstå att den meningen jag fetmarkerat ska få dig att fundera över - Gör PRO i Vingåker något för att motverka den saken.
Inom styrelsen och för medlemmarna…

Just inte alls - om du vill veta mitt svar.
Vilket bygger på att jag inte kan se att styrelsen är intresserad av att ge medlemmarna intellektuell stimulans.

Och hamnar i en fundering över hur många inom styrelsen som kan (förstår) den här "ramsan;

Inga affärer utan försäljning, ingen försäljning utan produkter, inga produkter utan tillverkning, ingen tillverkning utan teknik, ingen teknik utan investeringar, inga investeringar utan ekonomi, ingen ekonomi  utan affärer…

Att jag tar med den "ramsan" beror på min bestämda uppfattning - att sitter man i en styrelse för en förening (som PRO-Vingåker) har man en stark drift att utveckla föreningens verksamhet -  till medlemmarnas fromma.
Och en idog tanke på att få fler medlemmar…




Och vad gäller medlemmarna glider en snabb tanke förbi som väcker minnet av vad min svåger (psykologen) suckade över:
"Många dör unga men begravs som pensionärer."
(I brist på stimulans och krävande tankearbete krymper hippocampus.)

Det kan bero på att jag vid 23-tiden intog ett glas - stimulerande - svalt vitt vin (Österrike) men jag kom att tänka på vad jag tidigare berättat om annonsbyråfolk som använder frågan "Vad vill de ha där ute i dimman?" i ett försök att komma vidare i sina tankemödor.

Om jag nu inte minns fel så nog erbjöds medlemmarna i Vingåker tidigare möjligheten att "spela Bingo".
Vilket - av något skäl jag inte känner till - tynade bort.

Det berättas mig att äldre människor finner det där med "Bingo" vara en "trevlig förströelse" och har man dessutom chansen att vinna en summa pengar ökar nog intresset en smula till.

OK - nu kommer slutklämmen:

"Om jag vore ansvarig för föreningens Facebook-sida skulle jag enväldigt se till att där -  fanns möjlighet att - två gånger i månaden - delta i programmet "500-ringen".
Det vill säga - att den som kan logga in på FB-sidan kan då delta i ett "digitalt Bingo-spel".

Utan att (här) gräva ner tanken i för mycket teknik så tänker jag mig att det på FB-sidan ses en "numrerad tavla" innehållande "lottnummer från 100 till 600.

Man kan där klicka på ett av numren (som då slocknar) och det blir allt eftersom färre nummer kvar att klicka på.
Varje medlem får bara välja ett nummer.
(kanske två när jag funderat lite till)
Förhoppningsvis blir alla numren så småningom "klickade på".
Och prissumman på 500 kronor går till det nummer som - dras fram.

Jag förstår att du  - framför allt du som misskött ditt "Hippocampus två" - redan nu suckar över min löjliga idé - men jag tänker mig i det här (tänkta) fallet att jag personligen står för vinstpengarna.
Att delta blir då helt gratis.

500 lotter och 132 som är medlemmar i FB-gruppen - gör att det bli lotter över. Att kunna frikostigt delas (fortfarande gratis) ut till dem som medverkat på Facebook-sidan med något inlägg.
Borde kunna ge viss stimulans för att kunna skapa en mötesplats för gemenskap.

(Se det här som ett "tankeförslag" som givetvis kan förbättras)

Vad är måttet på en skapande miljö?
Svaret är - hur människorna mår och vad de gör.

Och klockan blev 01.04