Intellektuelles ansvar     (22 feb 2024)

Läser några rader som väcker några funderingar:

Den nämnda boken fick mig att inse den intellektuelles ansvar och att det bara finns en väg till klarsyn nämligen studier och läsning.

Det spelar här ingen roll vilken bok det handlar om - men för den som är nyfiken - om Jan Myrdal som i den text jag läser får omdömet "En intellektuell gigant".

Hur som haver - den citerade texten får mina funderingar att hamna hos våra politiker - i första hand då - de som befolkar riksdagen - och regeringen.

Med tanke på hur läget för Sverige blivit - undrar jag om våra politiker ägnar sig så överdrivet mycket åt att söka - klarsyn - innan de "går till beslut".

Den funderingen väcktes nog av att jag i den text jag läst också finner de här raderna: (om en person som starkt ogillar personen Myrdal)

Nu vågar sig BL fram med en politisk antipamflett snarare än en allvarligt genomtänkt intellektuell analys.
(Pamflett - smädeskrift, nidskrift, broschyr, häfte)

Och hamnar i den personliga åsikten att "dagens riksdagspolitiker verkar ägna mer tid åt att misstänkliggöra sina konkurrenter än att åstadkomma genomtänkta intellektuella analyser."

Som förstås - mera bygger på en känsla än en genomtänkt intellektuell analys…

Precis som frågan till mig själv att - de - politikerna - kanske inte är så intellektuella?

En stund senare läser jag att någon anfört:

Partierna finns till för väljarna, men agerar lite för ofta som vore det tvärtom.
Trots ständigt sjunkande medlemstal, trots förtroendekrisen och trots den akuta bristen på intellektuellt kapital agerar partierna som om det fortfarande vore 1950-tal och de satt i förarsätet, redo att efter mogna överväganden välja väg för landet i nästa korsning.


Har en känsla av att statusen av att vara politiker i riksdagen har minskat rejält.


Korkat                            (20 feb 2024)

I Vingåker är det så beskaffat att det skiljer ungefär 3 meter mellan ingångarna till vårt lokala Coop och ortens systembolag.
Vilket kan ge underlag till stillsamma funderingar.

Jag var nämligen på väg in till det senare i en avsikt att inhandla något livgivande att njuta av under kvällen då jag mindes att jag glömt att köpa mjölk till nästa morgons havregrynsgrötsfrukost.
Vilket alltså gjorde att jag först slank in hos Coop (jag tillhör annars dem som föredrar Ica) och inhandlad en liter mjölk.

Som, till min förtjusning visa det sig, var försedd med en skruvkork av den gamla sorten - den satt alltså inte fast i förpackningen utan gick att ta loss vilket gör det "känns lättare" att hälla mjölk på gröten.

Vilket fick mig att - där vid frukostbordet fick mig att fundera över vad som låg bakom den nya typen av "plastkorkar" på, i alla fall, de mjölkförpackningar som Ica erbjuder.

Om man inte vet kan man fråga - Arla berättar:
Arla gör nu de förändringar som krävs för att följa EU´s engångsplastdirektiv som träder i kraft 3 juli 2024.
Lagstiftningen kräver att förpackningar för drycker upp till 3 liter ska ha fastsittande korkar.
Syftet med lagen är att minska risken för nedskräpning i naturen.

(min fetmarkering)

Engångsplastdirektiv?
Hm, sådant gör mig tveksam till det där med Sveriges anslutning till EU.

Nuförtiden - är jag mindre ofta ute i naturen, men min uppfattning är nog den att det skräpas ner mera inom städerna (Vingåker) med plastflaskor än längs med de naturstigar jag går på.

Tänkte jag först och hamnade sedan i funderingar kring hur "korktillverkarna" agerat för att kunna åstadkomma dessa nya plastkorkar.
Hur många sammanträden har det blivit, hur resonerade de som skulle förändra tillverkningen för att bli som EU kräver.
Behövdes inköp av nya maskiner?

Plastkorkarna i tetraförpackningarna är gjorda av biprodukter från sockerrörsindustrin - fick jag veta.

Längre kom jag inte i mina korkade funderingar för gröttallriken var tom…


Om vindkraft och skolan  (12 feb 2024)

En av de goda fördelarna som finns med att vara pensionär är att man (i alla fall jag) kan disponera sin tid precis som man vill använda den.
Tänkte jag förnöjd när jag 05.28 klev ur sängen - inte för att jag måste - utan för att jag ville…

Medan kaffemaskinen gjorde sitt passade jag på att mäta blodtrycket - har ju en egen apparat för den saken - och såg att den visade värdena 109/79 med puls 64.

Den där inledningen fick du bara för att jag ville mjuka upp fingrarna - och kaffet för att i viss mån väcka upp det där som finns inne i huvudet.

Så bums ut på nätet där två av de skribenter jag följer skriver så intressanta "krönikor" att jag kände ett behov - eller i alla fall en lust - att berätta om den saken.

Lennart Bengtsson berättar (lite syrligt) om hur landets klåpare - politikerna och journalisterna - inte begriper hur det här med vindkraften fungerar - i verkligheten…

Om du läser vad Bengtsson skriver för du bl a veta att:

Under 2022 gjorde vindelbranchen en förlust på 4,3 miljarder.

Och där han avslutar sin krönika så här:
Man får hoppas att landets politiker överlåter landets elförsörjning till de som är kapabla att förstå de tekniska frågorna samt vidare tar hänsyn till den ekonomiska verkligheten.
Sedan skadar det ju inte heller om landets journalister och diverse klimataktivister som uttalar sig om det mesta lär sig lite fysik inklusive hur ett lands elförsörjning fungerar.

Patrik Engellau - är en annan av mina favoriter som förgyller min levnad med sina dagliga krönikor hos DGS.
I dagens text skriver han lite om den svenska skolan - så här:

Läraren och skoldebattören Isak Skogstad, som brukar ha kloka synpunkter, konstaterar följande i Dagens Nyheter:
Skolans beklämmande situation kräver att våra politiker vågar tänka nytt. De har kört fast i gamla hjulspår… situationen för skolväsendet [är] så akut att denna strid måste tas…

Jag tror att Skogstad har mer rätt än han kanske själv törs inse. Hans förslag är bland annat att man ska minska skolans uppdrag, till exempel genom att skära ned antalet undervisningsämnen från sexton till max tio.

En snabb liten skugga av missmod passerade - då jag först fick för mig att tro att "Nu kommer landets alla lärare att jubla och - på internet - på olika sätt visa sin uppskattning genom positiva inlägg."

Efter en halv sekund senare sa jag till mig själv "I helvete heller."



Tankebilder…                                 (29 jan 2024)

Måndag  igen - finemang…

Jag har haft den glädjen i livet som givit mig möjligheten att resa mycket.
Nåja - jag kan nog mest tacka mig själv för den saken som vågat vara redaktör för tidningar som kunnat betalat för den saken…

De flesta länderna i Europa, Japan, Thailand, Laos, Australien, Nya Zeeland, Hawaii och många till - berättar jag bara för att försöka peka på att jag har sett "Det mesta av allt det vackra" som finns att se - i naturupplevelser - kanske jag ska förklara.

Men - det som finns mest kvar i minnet av sådant - finns huvudsakligen från mina många, många bilresor till Norra England och Skottland.

För all del Niagarafallen är ju en imponerande syn - tillfälligt - men det förmår inte att hos mig väcka några funderingar som jag minns.

Det får emellertid sådana här stunder - nedan - när jag kan stanna bilen och bara…
Ta in - är orden jag först kommer på - men har svårt att för mig själv  konkretisera vad jag egentligen menar med den saken.
Men det jag ser väcker tankar.

Kliver ur bilen och länge, länge står jag där och "tar in". Det brukar blåsa lite över hedarna som känns ljuvligt frisk att uppleva - och när jag nu skriver så anar jag att det jag känner där i tystnaden är - någon slags frid i kroppen - nästan som en andlig upplevelse.

En stark livsglädje är det lätt att känna då…


En ny kunskap…              

Det här året har börjar bra, viskar jag till mig själv, med den smått förvånade insikten att "Jag just har lärt mig något nytt".

Som förhoppningsfull kommer att påverka mitt fortsatta skrivande - tänker jag förtröstansfullt - efter att i Göteborgs-Posten ha läst det här kloka orden:
"Det är en bättre idé att skriva hur en stad ser ut än att vara arg över hur den inte ser ut."

Se där något som skulle kunna tydas som ett slags nyårslöfte.
Men det aktar jag mig för - för de få tidigare gånger jag avgivit ett sådant har det snart hamnat i hjärnans avdelning - glömska - i sällskap med mycket annat…