Lekfullhet? (6 feb 2023)
Visst kan det enstaka gånger vara så att jag vaknar en måndagsmorgon utan att där då finns några planer för resten av dagen.
På något sätt gillar jag det för då kan jag - som idag - sätta mig vid datorn och låta det hända som just händer…
Som att göra en runda på Facebook och finna den här bilden och hamna i funderingar.
Bilden (sägs) vara från den Nederländska staden Zaandam och det färgglada huset till vänster uppges vara ett hotell.
Jaja - men det som får mig att länge titta på bilden är gatubilden - med sin finurliga böj kring nedgången (med rulltrappor och hiss) ner till markplanet under vid kanalen.
Hur jag än försöker har jag svårt att se att "de ansvariga i en svensk kommun/stad skulle kunna få för sig att - överhuvudtaget - kunna tänka sig en liknande lösning vid en stadsplanering.
Vad är det vi saknar i Sverige?
Frågar jag mig?
Lekfullhet?
https://utforskasinnet.se/fordelarna-vara-en-lekfull-person/
Har du något svar?
Romantik som förnöjer… (26 jan 2023)
Lite så där i början på gårdagskvällen såg jag en kort videosnutt som påverkade mig.
Jag är väldigt förtjust i sådant som får mig att fundera - inte minst för att det så lätt får mig att bli stillasittande i stället för att ägna mig åt så trista saker som t ex - dammsugning…
Nå den korta videon innehöll bara en scen:
En ung man satt intill en likaledes ung kvinna - på en tunnelbana - tror jag det var.
På en sådan där "långbänk" där många samtidigt kan sitta.
Han hade en käck liten hatt på sig.
Hon hade solglasögon.
Som jag uppfattade det - de kände inte varandra.
Den unge mannen smygtittade på den unga kvinnan en stund - sedan gjorde det han det oväntade - han tog av sig hatten och satte den försiktigt på hennes huvud.
Jag vet inte vad jag har fördomar (om unga svenska kvinnor) men jag förväntade mig att hon - smått ilsket skulle riva av sig hatten och kasta tillbaka den till honom.
Men icke - i stället gjorde hon det där som under hela gårdagskvällen fick mig att vandra runt i "romantiska griller" - hon stelnade först till lite av överraskning (tror jag) och det tog sedan ett par sekunder innan hon vände sig mot honom.
Hon att satt stilla ytterligare en kortstund, log sedan och tog av sig solglasögonen och satte dem på hans näsa…
Båda log mot varandra - sedan tog videon slut.
Mina romantiska fantasier ville inte ta slut under kvällen.
Som jag njöt och jag tror att jag somnade leendes…
Och idag är det måndag - inte dumt det heller…
Om feminismen… (23 jan 2023)
Under morgonfikat noterade jag att mina tankar - nå, funderingar då - allt oftare hamnar på den kritiska nivån.
Kanske det är orsaken bakom till varför jag nickade belåtet när jag läste den här texten:
Problemet är att feminiseringen gått alldeles för långt i Väst, allra mest i Sverige.
Jordan Peterson tar ofta upp det där med feminiseringen och förklarar det på ett utmärkt sätt, samt vad vi ska göra åt det. ”You should be a monster, not a rabbit”.
Dvs pojken måste lära sig att bli kompetent – dvs kompetent för att kunna ta hand om sin familj och sitt samhälle i framtiden – men även beredd på att använda våld. Är pojken/mannen inte beredd att bruka våld, så ökar risken för att han blir utsatt för våld.
Alla rätt, enligt mig.
Problemet i Sverige är att allt fler män är som kvinnor. Som svaga kvinnor. De ursäktar sin existens, vågar aldrig framföra sin åsikt, många har ingen ens.
Nå - vad säger ni då om den saken - Grabbar?
(för all del - även - kvinnor)
Om ängslighet (21 jan 2023)
Jaha, dagen började med lite snöskottning - uppfriskande kände jag - när jag nöjd med mig själv kom in i värmen igen.
En stund senare såg jag den här bilden på Facebook, som fick mig att gå ut i köket och ordna till något gott i kaffebryggaren.
För att komma ifrån datorn en stund och därmed hinna fundera lite till - inför några vaga funderingar som försynt krafsade mig i nacken för att se om jag skulle reagera.
Och det skulle jag tydligen - för jag frågade mig själv "Hur kommer det sig att man i Nederländerna kan ha det så här?"
Förutom att jag menar - ha så många vackra städer - utan för att jag mindes gårdagens promenad längs med Vingåkersån och att några ängsliga själar har ordnat det så att det på vissa ställen satts upp stängsel längs ån.
Varför inga stängsel i Utrecht då?
Är man inte där det minsta rädd för att några "oskyldiga barn" eller vimsiga pensionärer ska dratta ner i vattnet?
I ett land med otaliga kanaler att ramla i…
Efter en stunds överläggning med mig själv bestämmer jag mig för att jag tycker - i Sverige är vi på tok för överdrivet ängsliga vad f-n det än gäller…
Och anar lite senare att det mest är kvinnor vars - ofta förekommande ängslan - har styrt att det blivit så.
I sällskap med män - som kanske borde fundera över ett könsbyte…
Det är inte helt ovanligt…
Kaffet smakade därefter förträfflig gott…
Lite om det där med service… (16 jan 2023)
Då Madame och jag nu planerar en bilresa till Skottland i juni kom jag att tänka på att vi måste beställa färjebiljetter mellan Amsterdam och Newcastle. Eftersom den färjelinjen är synnerligen populär gör att det är bäst att flera månader innan tänkt avresa boka biljetter.
Inte minst då om man vill kunna boka en - som man anser - "anständig hytt".
Detta oroar Madame en aning att inbetala 9000 kr "så tidigt - tänk om någon av oss blir sjuk?"
Nåväl, den tanken väckte upp gamla minnen från tidigare resor och då en upplevd skillnad i service när det varit nödvändigt att få boka om t ex utresedag. Du får två exempel.
För ett par år sedan skulle jag och vännen Thomas göra en reportage till Österrike för att kolla på spårvagnstrafik. Eftersom covid då var spridd blev vi tvungna att omboka en tänkt - och betald - vårresa till en höstresa.
Inte bara en gång utan flera gånger.
Första gången var kostnadsfri - de två andra kostade 500 kr för varje.
Så här tänker jag då - vad är det då hos rederiet som gör att de måste ta ut en kostnad på 500 kronor för att boka om till en resa fyra månader senare?
Som jag förstår det - är det bara för en person att i sin dator ta upp vår bokade resa och ändra avresedatum efter att ha kollat om det finns plats på den nya önskade avresedagen.
OK - det ska förstås också skrivas ut "digitala biljetter" att bifoga i ett svars-mejl. Men i alla fall - generös och omtänksam service, nja…
Vilket för mina tankar till flygbolag i New Zealand Airways.
Det var så att vännen Sven-Erik och jag kom på att vi - i våra liv - ännu inte hade besökt Australien, Nya Zeeland eller Hawaii.
Och kom snabbt på att den bristen kunde vi enkelt lösa genom att boka en rundtur som passerade de tre resmålen.
Och bokade flygbiljetterna hos en resebyrå hos det ovan nämnda flygbolaget.
Så for vi i väg - på en direktresa till Sydney där vi efter ett par planbyten kunde stiga av efter 26 timmar.
Återresan menade vi skulle ske från Nya Zeeland med fem dagars stopp i Honolulu.
Så hände en liten "malör" vi hade inbrott på vårt hotellrum där Sven-Erik blev av med både sitt pass och sin flygbiljett. Två dagar före återresan…
Bums ner till flygbolagets kontor i Wellington, där vi nu befann oss, för att ordna det där med ny flygbiljett - men först ett besök hos svenska ambassaden för att få ett nytt pass.
Om ambassaden i Wellington bara lovord - efter två timmar var passfrågan löst. Det där med flygbiljetten blev en aning knepigare.
För, berättade den kvinnliga personalen hos flygbolaget, de kunde inte skriva ut någon ny biljett utan att först ha (något slags) besked från resebyrån i Sverige.
Helt omöjligt visade det sig enär den här dagen och den kommande - Pingstdag och Annandag Pingst. I Sverige då…
Det hela slutade med att Sven-Erik sades bli tvungen att köpa sig en ny biljett för hela återresan - ute på flygplatsen.
När Sven-Erik, på flygplatsen, pratade med den unge mannen vid disken på New Zealand Airways för att boka ny biljett ville han se hans pass.
Smått förvånad frågade han "varför har du ett helt nytt pass?" och Sven-Erik berättade om den stulna flygbiljetten…
Hm, sa han och knattrade livligt på tangentbordet till sin dator.
Hm, sa han, jag ser ju att ni sedan länge är inbokade för er hemresa.
Du behöver inte köpa någon ny biljett - jag skriver ut nya här…
Efter fjorton underbara dagar på Nordön - och så detta - väcktes en liten lust att emigrera till - paradiset…
I England om oss svenskar… (13 jan 2023)
Det händer att jag har viss förståelse för att "andra människor" anser att jag emellanåt är en aning "underlig i mitt tänkande" - för det händer enstaka gånger att även jag frågar mig den saken…
Kom jag att tänka på när jag i dagens Fokus läste:
"Då får jag det lugnande beskedet att »Scandis« inte är några riktiga européer. Eftersom finländare brukar räknas till samma exklusiva skandinaviska skara antar jag att britterna egentligen menar »nordbor«.
Och vi uppfattas som väldisciplinerade, tråkiga, pålitliga, snåla, bistra; effektiva trots eller möjligen tack vare vårt dåliga humör.
Nordbor marineras nämligen sedan barnsben, har jag fått veta, i en surmulenhet som vaccinerar oss mot att bli irrationella, destruktiva, explosiva. Sydländska, kort sagt.
Så mycket har britterna förstått, och försök inte intala dem något annat."
När jag läser vad britterna anser om oss nordbor blir jag en smula fundersam över vad det då är som får mig - att så gott som årligen - sätta mig i bilen för (minst) ett så där 14-dagars-besök i England - med sådant nöje?
Kan det enkla svaret vara att jag (egentligen) delar deras syn på oss?
Eller att jag med England egentligen menar - Skottland - dit mina bilresor av någon anledning alltid tar mig…
Liksom en kommande biltur i Juni…
Ord som påverkar (11 jan 2023)
Du, sa Clemens, du skriver inte så mycket nu för tiden.
När jag då förklarade att det inte fanns så mycket inspirerande som lockade fram en skrivlust så log han och sa:
"Du brukar ju kunna skriva långa texter om just ingenting - som inte bygger på något annat än en snabb fundering som poppat upp i huvudet på dig. Vart har dina funderingar tagit vägen?"
Det här var för några dagar sedan och jag har inte kommit på någon vidare förklaring till denna modlöshet än ordet - leda.
Som i sin tur - vill jag tro - beror på att jag ogillar långa perioder av "firande" - som Jul-, Nyår, och Trettondag - där dessutom Julen föregåtts av en månadslångt nötande adventsperiod.
Som väl egentligen börjar redan någon gång i början av november…
Så började det efterlängtade vardagslivet igen - med gårdagens bowling och att Språktidningen kom i brevlådan. Vilket fick mig att - sent om gårdagskvällen känna en stigande lust att skriva några rader om just ingenting - det vill säga - om mig själv…
Det finns två tidningar jag inte vill vara utan - Fokus och Språktidningen - som båda förnöjer/förhöjer mitt liv genom att ge mig klart intressant och underhållande läsning.
Som (Språktidningen) att berätta för mig:
- att föräldrar som artikulerar tydligt när de pratar till/med sina bäbisar gör att de får en bättre språkutveckling än andra barn.
Det bästa man kan göra som förälder är alltså att ge barnet gott om tillfällen att kommunicera och samtala.
Även om barnet ännu inte kan prata själv så är det viktigt att uppmärksamma barnets kommunikativa signaler - leenden, grimaser, läten, joller, gester och blickar - och bekräfta dessa med ord."
Jaha, konstaterar jag förnöjt att - nu har jag lärt mig något nytt.
Då en fundering drar mig i örsnibben och frågar "Vad ska vi då säga när vi möter någon som inte vill lära sig prata?"
Och viskar - som PRO i Vingåker…
Ja jo, tänker jag, som under flera år tydligt har artikulerat mina synpunkter på hur föreningen kan lära sig "prata med medlemmarna" för att de därmed skulle få mer valuta för sina årsavgifter.
Läser vidare i Språktidningen och tar del av en intressant berättelse med rubriken:
Så blev kvinnofråga till feminism - och får veta att "För 120 år sedan sådde Frida Stéenhoff ett frö till en "modärnare" rörelse".
Och vidare:
"Nu skulle rörelsen inte längre vara en strid mellan könen, utan en gemensam kamp för rättvisa, fred och frihet.
Kvinnorna skulle bli ekonomiskt oberoende och få lika lön för lika arbete."
Inget ont om detta, tänkte jag om den saken, när jag hajade till lite när jag läste fortsättningen:
"Men nu måste det blir mera fart, annars skulle rörelsen inte få med sig ungdomarna som krävde entusiasm och brinnande idéer."
Fan också, mumlade jag till mig själv, för hur jag än försökte kunde jag inte få de orden att ta mig till PRO…
Och tog mig därför i stället till nyordslistan av de 35 nykomlingarna i svenskan som man bör känna till för att vara "inne" i omvärlden.
Jag kunde just inget av dem…
En krönika av Ulrika Good väckte upp funderingar - när hon redovisar många av de "eländesord" som flitigt använd i media: Pandemi, coviddöd, vaccinmotstånd, Ukrainakriget, klimatkris och skenande inflation.
Dito bränsle- och och matpriser. Gängkrig, dödsskjutningar och svikna vallöften. SJ:s bokningssystem och Elon Musk köper Twitter.
Du kan säkert själv många fler…
Men Ulrika Good drömmer om andra ord - positiva nyord - som:
Överträffningsöverraskad - och förklarar betydelsen som - ett ord som beskriver att Instagramanvändare lägger upp bilder på sina positivt överraskade ansiktsuttryck - när de tagit del av något som överträffats med råge…
Ungefär då, som du nu ser ut, när jag berättar att här tar den här texten slut!
En ny kunskap… (2 jan 2023)
Det här året har börjar bra, viskar jag till mig själv, med den smått förvånade insikten att "Jag just har lär mig något nytt".
Som förhoppningsfull kommer att påverka mitt fortsatta skrivande - tänker jag förtröstansfullt - efter att i Göteborgs-Posten ha läst det här kloka orden:
"Det är en bättre idé att skriva hur en stad ser ut än att vara arg över hur den inte ser ut."
Och förargas lite över att jag själv inte tidigare har förstått den saken. Jag som skrivit ett otal inlägg där jag kritiserat vår lokala PRO-förening just för vad den "inte gör"…
Se där något som skulle kunna tydas som ett slags nyårslöfte.
Men det aktar jag mig för - för de få tidigare gånger jag avgivit ett sådant har det snart hamnat i hjärnans avdelning - glömska - i sällskap med mycket annat…
Som att det så här års emellanåt regnar en smula - även i London…
