Nya tider?                              


Jag bor i Vingåker sen ett antal år tillbaka där jag njuter av ett behagligt pensionärsliv.
Och här tänkte jag roa mig själv med att (försöka) underhålla-förvirra-förvåna och möjligen också oroa Vingåkersborna med mina funderingar…

Så titta gärna in igen om du vill veta hur det går …



Nästan obefintligt…               (18 sept 2019)


En del är på avtagande - annat är smått obefintligt.
 Tänkte jag lite smått över vid frukostfikat. Jag hade nämligen hamnat i en smått bortglömd bildmapp i datorn där jag sparat en stor hop - humorbilder. Vill jag mest kalla dem - men där många av dem visar att någon vill roa sina medmänniskor. Av sådant blir jag varm om hjärtat…
Och när jag tittade på bilderna så kände jag - det kan vara en fördom men - jag suckade lite och mumlade till mig själv "Svenskarna är ett folk som saknar humor".
Nå - de flesta i alla fall…

Nå - du får här under några exempel på vad jag menar.
Titta på bilderna och fråga dig - ärligt - tror du att någon i Vingåker skulle komma på att…

  • vattenpump
  • spiderman
  • pisa
  • murmålning
  • knufflåda
  • karavan
  • höghus
  • död


Det var lite elakt att peka på Vingåker för den här lusten att överraska-förvåna-roa är inte särdeles spridd i vårt land.
Och det är ju förståeligt med tanke på hur folk röstar…



På avtagande…                   (17 sept 2019)

Jo, jag tycker nog att tjatet om "rätt värdegrund" inte längre används så frekvent som tidigare. Det gläder mig.

Man kan väl tro att det kommer att ta lite längre tid innan alla som använt ordet finner det - som jag - smått löjligt.
Kom jag att tänka på när jag såg den här teckningen av Jeander…

PS - Om värdegrunder skrev jag tidigare så här på annan plats:

Om värdegrunder…                     

…kan man ju ha sina funderingar. Och en som just haft det är Per Hagenäs som skriver en text i ämnet som börjar så här:

"Dagens ”rätta” värdegrund övervakas idag av förskollärare, lärare, journalister, polisen, av korrekta och ängsliga chefer på alla nivåer. Fel värdegrund, ett obetänksamt uttalande, och du är rökt.
Denna repression har DDR-nivåer. Den sätter etniskt svenska pensionärer våra gamla, som sluntit i värdegrunden, i fängelse. Den utdömer ovanligt höga skadestånd för just värdegrundskränkningar och kan på ett ögonblick avsluta en karriär.
Alla, speciellt inom etablissemanget, spelar i skräck med i denna teater för att undvika att själva få en värdegrunds-fatwa efter sig.
Granskar man relationen mellan värdegrundens fraser och vad dess politik ger, så inser man att värdegrunden i sig är tom. Det är en potemkinkuliss, en härskarteknik, elitens sätt att försvara sin rätt att förfölja kritiker.

Skräcken för etablissemangstrogen media, som jag nedan kallar statsmedia, gör att svenska institutioner på alla nivåer har politiserats. Tvånget att bekänna sig till den rätta värdegrunden ger också etablissemangstrogna fritt spelrum inom sina respektive institutioner.
Så småningom utbildas den så kallade djupa staten. Detta är en intressegemenskap, ett brödraskap som utgår från en gemensam, om än påklistrad samhällssyn.
När exempelvis polis, försvarsmakt och domstolsväsendet, som utgör maktens representanter i Sverige, marscherar i prideparader, så törs ingen ha invändningar."


Så olika?                                   (13 sept 2019)

Tänker jag när jag i DN läser en intervju med västerpartiets ledare, Jonas Sjöstedt, där han svarar en fråga som antyder att V har ett besvärande "förflutet"  att bära - som tidigare ett kommunistiskt parti.
Vad jag då menar att Sverigedemokraterna ständigt och jämt får höra om sitt "nazistiska förflutna" och i alla fall jag finner det väl så graverande med Vänsterpartiets kommunistiska "arv".

Om den liknelsen svarar Sjökvist så här:

Men ni får ju möta likartade argument som SD, med hänvisningar till en icke-demokratisk historia.
– De bortser från vad vi faktiskt tycker. Vi är ett demokratiskt socialistiskt parti.

Jaha - och den tankegången kan man inte man inte använda om SD?

Läser några intressanta rader i Fokus:

– Vill vi ha politiska visioner eller politiker som bara förvaltar landet?
 Det politiska ledarskapet måste bli bättre på att visa att man vill något långsiktigt. Alltför mycket ägnar man sig åt att peka på varandra och förklara vems felet är. Då får man politisk vanmakt bland väljarna.

Tur att det inte är så i kommunpolitiken i Vingåker…


Tycka synd om…                
(11 sept 2019)

Är en mycket vanlig "svensk sjuka" - kom jag att fundera lite kring i går kväll. Som kom upp för att jag tidigare på dagen hört om en kvinnlig Linedancegrupp där två av deltagarna inte "passade in".
De var helt enkelt oförmögna att känna takten i musiken och kunde därför inte dansa i takt med de övriga och orsakade därmed viss förvirring bland dem som kunde hålla takten - och mindes stegen.
Vad jag förstod var att det var (irriterande) illa nog under träningarna men en smula "skämmigt" när gruppen skulle uppträda offentligt.
Hos dem som var taktfulla…

Det kan jag känna viss sympati för. Och började då fundera lite över det svåra att vara rättfram. En annan vanlig svensk sjuka. Varför var det då ingen - ledaren kanske - som sa till de här två - otaktsfulla - att "bästa vänner ni passar inte för Linedance för ni har inte taktkänsla nog för att delta. Och verkar också ha svårt att komma ihåg stegen."

Icke - så gör man nämligen inte mot sina medmänniskor - i Sverige.
En märklig sjuka - det är alltså mer rättvist att åtta personer "drabbas" än två. Sverige ett märkligt land.

Hej då…

Så dök där i kvällen upp en slags liknelse:
"Jag älskade att cykla. Säg att jag ville vara medlem i en cykelförening som emellanåt ställde upp i tävlingar. Låt säga Vättern runt - och så kommer jag till startlinjen med en treväxlad damcykel."
Jag är bergsäker på att ledaren för laget skulle ha "vissa åsikter om detta" och be mig dra åt - någonstans du får tänka ut själv.
Jag gillar manligt klarspråk…


Invigning…                                       (9 sept 2019)

…är jag inte deltagare vid så ofta numera - funderar jag kring medan jag letar efter en bild att lägga in här.
Nåväl Mekonomen hade i lördags invigning av sin nya verkstad här i Vingåker och eftersom ett av Madames barnbarn är chef där och lusten efter en gratis hamburgare fick oss (mig i alla fall) att stillsamt promenera dit för att se om flera blivit nyfikna.
Det var det ju och kön till hamburgarna var ständig. Och det var det värt att delta i för burgarna var goda…

Ypperligt läge vid 52:an där man syns tydligt med sin lockande entré…
En dryga 200-personer fann det intressant att bese den nyuppförda bilverkstaden och att få sig en burgare…

Bonnläppar…                                (9 sept 2019)

…finns det folk som kallar oss som bor i Vingåker - en del på skämt andra med lite större allvar. Kom jag att tänka på - sent i gå kväll - efter en mycket skön helg.
Där jag plötsligt mindes en tidigare dag då fyra personer - inga barn - som över en synnerligen god middag förde resonerande samtal. När livet är som bäst!

Att jag kom att tänka på det beror på att jag igen läste följande rader av Johan Hakelius i en tidigare krönika i Expressen:

"I vår egen tid finns ett helt gäng turnerande tänkare som reser från världsstad till världsstad och drar städernas bästa argument för alla som kommer i vägen. Kjell A Nordström heter en. Det var han som häromåret kallade landsbygden ”skräpyta” och sammanfattade dess framtid så här:

– Där finns inga universitet, ingen underhållning, ingen shopping, bara träd. Åker du dit kommer du hitta tre alkoholister, några barn, och ett par knäppgökar. Det är det som återstår, alla andra har stuckit."

Jag kände (igen) en vag känsla av att jag höll med om detta. Du - en liten stund bara - innan jag sa till mig själv att "jag är ju inte det minsta intresserad av universitet, shoppning eller underhållning och jag gillar ju skogarna med alla dess träd. Och jag gillar barn och (i alla fall vissa) knäppgökar"

Men kunde ändå inte riktigt få bort den första känslan. Som jag tror till viss del bygger på att det finns vissa - visserligen mycket få - dagar då jag (i Vingåker) känner mig som vad troligen en manlig balettdansör skulle känna när han plötsligt upptäcker att han är omgiven av tanterna i ortens PRO-Linedancegrupp.

Om jag själv bättre kommer på varför det är så - kanske jag återkommer i ämnet.
Det kanske rent av är så att jag är en av knäppgökarna - tänkte jag lite snabbt innan jag bestämde mig för att genast börja botanisera bland mina favoritbloggar på internet…




Plasthyckleriet…                    (5 sept 2019)

"En gång var det fantastiska materialet plast något som var trendigt och hyllades som bakteriefritt och hållbart. För hårdplasten är just det och den så utskällda plastpåsen visade sig vara mer klimatvänlig än den ekologiska tygkassen. 

Men numera har plast blivit en symbol för miljöförstöring, för att vissa länder i världen inte hanterar sina sopor. 

Och då har plasten tagits som gisslan hos miljörörelsen som ser goda chanser att plocka politiska poäng genom att förbjuda den, trots att det i Sverige inte är något problem."

Den som skriver så - och rubriken - är Rebecca Uvell Weidmo - som i sin text väl beskriver "hyckleriet inom regeringen" vad gäller synen på svenskarna och deras hantering av plastprodukter.

Läs vad Rebecca skriver och fundera gärna över hur du själv ser på saken.

Min misstro för den sittande regeringen växer lite för varje dag…

 

Skadeglädje?                                (3 sept 2019)

Jo, jag tror f-n i mig att jag börjar känna en första lilla känsla av skadeglädje. Tänkte jag när jag läste vad Bitte Assarmo i dag skriver på DGS.
Rubriken till inlägget säger:

Socialdemokraternas sjukliga SD-fixering är förödande för Sverige

En bit ner i texten läser jag:
Socialdemokraternas sjukliga fixering vid Sverigedemokraterna har visat sig vara riktigt illa för Sverige.
Hela den huvudlösa flyktingpolitiken 2015, då de öppna gränserna och den bristande kontrollen banade väg för dagens absurda situation i flera av landets kommuner, härrör från just denna fixering.
Att Stefan Löfven talade sig varm för ett Europa utan ”murar” handlade inte alls om att hans hjärta klappade varmt och innerligt för 163 000 asylsökande – utan om att det var just på detta sätt han kunde markera skillnaden mellan sitt parti och SD.
Det var det som var viktigt för Löfven, inte medborgarnas eller ens de asylsökandes väl och ve.

Jag har under en längre tid varit så förvånad över de övriga partiernas påhopp på SD. Vilket fick mig att ladda ner deras "program" i min dator för att se vad det är där som framkallat detta "SD-hat".

Just ingenting - om du frågar mig. Där finns givetvis några (få) punkter jag inte helt delar.

De övriga partiernas främsta argument för att dissa SD var väl ungefär att "Där fanns i början av deras start folk med nazistiska åsikter".

Om det vet jag just ingenting - men om det nu var så - så var det så länge sedan att för min del - är preskriberat. SD av i dag är - vad det gäller den saken - lika rent i tankarna som vilket annat svenskt parti som helst.

Nu kommer den känsla som framkallar min smygande skadeglädje. Om nu SD - för länge sedan - var "besmittat" så har det sedan länge klarat den åkomman och är nu ett lika seriöst parti som de övriga - var…

En gång i tiden - har det sagts mig - var Socialdemokraterna ett hedervärt parti som åstadkom mycket gott för vårt land.
Det är de inte längre - tycker allt fler svenskar.
Om jag nu jämför S med SD - så har de gått åt olika håll.
SD har blivit hedervärt och S gått den andra vägen - till ett sunkigt parti som fördärvat Sverige till något av ett elände.
I samarbete med MP och V då…

Det var på riksnivå det - men jag blev fort fundersam över oss i Vingåker.
Och där den smått illasinnade funderingen smög sig fram "Jag undrar jag hur de 33,38 procenten av väljarna i Vingåker känner sig i dag - de som gav S sin röst i riksdagsvalet? Och förmodligen även i tidigare val…
Är de stolta över vad deras valda makthavare har åstadkommit med Sverige? 

Medan du funderar över den saken far jag till Katrineholm och spelar bowling. Antagligen återkommer jag här under kvällen…

Så blev det kväll även denna tisdag efter en fin dag med bowling och därefter samkväm med begåvade personer. Om bowlingen finns inga intressanta saker att berätta men kanske en sak från samtalen med vännerna.

Vi har väl under en längre tid varit "obekväma" med hur landet har styrts under de senaste åren. I dag kunde vi (smått förvånande för mig) enas om att nu har vi upplevt det som brukar kallas "droppen som fick det att rinna över": dvs att inrikesminister Mikael Damberg (S), med anledning av den senaste tidens skjutningar, bjudit in samtliga riksdagspartier till diskussioner för att få stopp på det grova våldet – utom Sverigedemokraterna."
Som det ser ut idag, sa vi enat, kommer vi att ge vår röst till Sverigedemokraterna i nästa riksdagsval.


En lovande måndag…           
(2 sept 2019)

…rubriken betyder just inget särskilt. I alla fall inte annat än att jag gillar måndagar i allmänhet och denna har ju startat med en tämligen blå himmel och det efter en skön natts sömn.

Bra då har vi klarat det. Då återstår då bara för mig att försöka komma på vad det var för viktigt jag ville framföra - det där som fick mig att starta upp datorn. Så mycket minns jag i alla fall att det var en del funderingar som passerade under gårdagskvällen där jag långt in på natten satt på verandan i sällskap med ett glas vin.

Det är - för mig då - ett av livets ljuvligheter att under tillräckligt ljumma kvällar - på så sätt få avsluta en dag.  När kyligare kvällar infaller flyttar jag in till favoritfåtöljen.
Jag tror att är den kombinationen av funderingar och vin som hållit mig frisk genom livet. Inte varit sjukskriven en enda dag sedan oktober 1967.

Kanske har det där med att jag alltid haft så intressanta och roliga jobb också spelar in.

Nåväl, säger jag till mig själv, i ett försök att återkomma till de under gårdagskvällen så intressanta tankarna.
Lite vagt minns jag så att det var någon som i en kommentar på DGS (Det GodaSamhället) som undrade varför vi inte använder ordet "socialist" lika fnysande/nedsättande som t ex Löfven säger - rasistfascistnazist - till folk som sympatiserar med SD.

Där, i kvällsmörkret, fann jag det vara en synnerligen sympatisk fråga. Och jag tror att anledningen till den känslan var (kanske fortfarande är) att det är f-n i mig inte SD som förstört det som en gång var - ett attraktivt Sverige - utan bovarna till den saken är huvudsakligen Socialisterna.

"Jag kan inte påminna mig att vi i modern tid haft en politikergeneration som varit så frånkopplad från vardagliga realiteter runtom i landet som den som nu sitter i ledningen för Sverige. Med sin handfallenhet inför urgröpt välfärd och utvidgade parallellsamhällen framstår de som drop-outs från verkligheten."
Lars Åberg i AB

Inte heller kan jag tänka mig att SD på något sätt - om de så blev största parti med egen majoritet - skulle få för sig att vända Sverige till något läge som kan beskrivas som nazistisk.

Jag kan förstås också ha varit påverkad av den Youtubevideon av Henrik Jönsson jag tittat på tidigare under gårdagen och som påverkade mig - negativt - till allt vad politiker heter.
OK - jag har inte bestämt mig fullt ut vad gäller dem i Vingåker men de ligger bättre till…

Kommer jag på de andra kloka saker jag funderade över återkommer jag…

En stärkande halvtimmespromenad rensar bort en del oviktigt skräp ur hjärnan. Men i stället vaknar annat upp - som ett konstaterande :
"Märkligt vad de kritiska kommentarerna mot dagens regering flödar fram allt tätare på de bloggar jag läser och hos alternativa media".

En roar mig speciellt:

Ordbajsaren Löfven:
”Sverige behöver en nationell samling.”
Utesluter SD från samtal…

Dessutom läser jag - men förmodligen inte du - vad Johan Hakelius skriver…


En ny dag…                          
(29 aug 2019)

Med kommentar.

…kommer alltid, brukar jag säga till mig själv, när jag funderat över tidigare saker och kommit på "nya tankar".
Vilket jag gjorde i den sköna gårdagskvällen på verandan allt medan kvällen blev mörkare - liksom mina tankar.
Jag vidhåller gårdagens rubrik - men kanske jag i alla fall ska förklara att jag snabbt, väldigt snabbt, kan bli uttråkad.
Vilket är en perfekt beskrivning över vad jag som hände mig vid gårdagens besök på kommunens Storting i Tennisparken.

Känslan slog till redan när den inhyrde "moderatorn" Bengt Gustavsson "introducerade" vad kvällen innehåll bestod av. Dödande trist, med inslag av lustigheter från 1940 och en tillrättalagd sång med socialistiskt textinnehåll.
Vad kan man annat vänta sig från en begivenhet arrangerad av en kommun som styrs av det nuvarande "gänget".
Tänkte jag och skruvade otåligt på mig.
Där en snällare (?) tanke faktiskt passerade "Det kan f-n i mig inte vara lätt att försöka vara underhållande när man ser vilken publik man har framför sig…"

Stortingets tema beskrivs i en folder som "Hur vill du utveckla Vingåker?"
med undertexten:
"Vingåkers kommun arrangerar tillsammans med företag och lokala samverkansgrupper en kväll i Tennisparken med mat och underhållning.
Under kvällen finns möjlighet att påverka och framföra dina idéer för att utveckla och förbättra servicen i Vingåkersbygden."

Rader som väckte en förväntan inom mig att kommunchefens "tal till folket" skulle vara lite åt "Winston Churchill-hållet" dvs en "glödande hängiven beskrivning av ett kommande paradisiskt Vingåker."
Någonting samlande som fick oss att sträcka på ryggen om mumla till oss själva "Ja- nu jävlar".
Det var det inte - men vi fick i alla fall veta att Vingåker tilldelats en vinnande placering i en - förra årets "kommunranking".

Den utlovade "maten" var den att man efter ett köande kunde få sig en - pannkaka.
Det ordet är precis en beskrivning av vad jag kände efter Ralf Hedins korta tal.
Då ringde jag Madame och sa "Kom till Joan´s så bjuder jag på ett glas vitt".
Och snart satt vi där på uteserveringen och njöt av folklivet på Bondegatan. Och jag hade inte minsta aning om vad som sedan hände på Stortinget.

Andra vill ha pannkaka…


Ett praktexempel på omatchade förväntningar.

Ett antal deltagare på stortinget var säkert nöjda med det som bjöds, kanske speciellt då pannkakan medan andra förväntat sig mer.
Ett  frågetecken kan sättas på kommunens benämning "storting" då det begreppet i sig ger ökade förväntningar hos alla deltagare.

Vad gav då mötet i sak? Någonting? Ingenting?

Varför provar man inte andra mer organiserade tillställningar som t ex  regelbundna Temakvällar i någon kommunal lokal?  
Invånarna bjuds in att komma med skriftliga frågor eller att ställa spontana frågor eller debatter en för kvällen specifik kommunal fråga som kommunen tar upp och redogör för.

På 2 timmar och en "tjuga" för en kopp kaffe eller te skulle man kunna hinna med en hel del till gagn för både kommunen och medborgarna.
/Åke

Svar - får jag uttrycka det som så - att synnerligen få Vingåkersbor är intresserade av att delta i sådana här kommunala arrangemang.
Kanske av samma anledning som jag - vi bryr oss inte eller saknar egna idéer. Dessutom är det just då bra program på tv…
Och gör en jämförelse från mitt tidigare arbetsliv - tidningar som frågar läsarna om vad de vill läsa - är ofta på dekis.
Däremot älskar vi tidningar som överraskar oss genom att de ständigt har förmågan att bjuda oss på spännande och intressant innehåll.
Förmodligen uppkommer samma känsla hos kommuner som styrs av kreativa och orädda kommunpolitiker…


Jag - en tråkmåns…              (28 aug 2019)

…känner jag starkt vissa gånger. Som denna sena eftermiddag då jag besökte Vingåkersbygdens Storting - i Tennisparken. Där sprudlande glada och entusiastiska kommunmedarbetare, i sina fina gröna tröjor, gjorde sitt yttersta för att "pigga upp" mig och övriga besökare.

Vad gäller mig lyckades de inget vidare - och det var verkligen inte deras fel - trots kommunens alla fina ord om att involvera oss kommunbor i kommunens framtid - vill jag påstå att jag inte riktigt kan känna mig tillhöra rätt målgrupp.

Som Vingåkersbo gör jag förstås det - varför jag kanske ska förklara den känslan med att jag är en tämligen "ointresserad ortsbo" - vad det gäller vad kommunen mer skulle kunna åstadkomma för att ytterligare förgylla mitt liv.

Vilket i sig bygger på att jag - som 80-åring - inte känner någon vidare lust att delta i de "upplevelser" kommunen arrangerar - vilka - som jag ser det mest vänder sig till betydligt yngre människor än mig själv. Som har helt andra intressen än jag vad det gäller sådant som lockar deras lust att delta.
Deras smak av underhållning och min - skiljer sig betydligt åt.

Men livet består ju inte bara av underhållning utan även om de vardagliga vardagarna. Och de innehåller ju åtminstone två synpunkter - hur de upplevs och gynnar mig personligen - och vad jag å andra sidan tycker  (har för åsikter) om annat som så att säga rör sådant som gäller kommunens dagliga angelägenheter. Skolan- äldreomsorgen-tryggheten-snöröjningen osv.

Hm - hur ska jag komma ur det här tjatet nu? Kanske jag ska förklara genom att berätta att jag i dag deltagit i en undersökning av SCB (statistikmyndigheten) där jag fick svara på ett otal frågor om min syn på Vingåker som kommun. Alla frågor kunde svaras genom att pricka för en siffra mellan noll och tio. Där tio var bäst…

En del av mina svar hamnade på fem - de flesta högre. Bara en fråga fick lägre betyg än fem - kommunens grundskolor. Där jag nogsamt kunde redovisa att omdömet huvudsakligen byggde på vad vänner och bekanta sagt mig. Och med tillägget hos mig själv - de placeringar våra skolor fått i en del rankningar.

Några frågor fick nio - bara en fick en tia - den där jag kunde svara på hur jag personligen upplevde Vingåker som kommun.

Om jag då skulle avsluta med en siffra för detta Storting - då blir det 3.
Vilket då mest bygger på att jag inte tillhörde målgruppen för sammankomsten.

Jag har annat för mig…


Om riskminimering…               
(26 aug 2019)

…vet jag just ingenting. Konstaterar jag när jag läser vad David Eberhard skriver om rökning och snusande. Däremot vet jag mer om tanken bakom det som han beskriver så här:

Snus är inte hälsokost, men skadorna är så marginella i förhållande till rökning och andra onyttigheter att begränsningar som syftar till att minimera användningen troligen snarast handlar om ren moralism.
Det rör sig om en ”Bror Duktigmentalitet” och ”Prussiluskahållning” som inte leder till minskad sjukdom, utan som bara handlar om att ”goda” människor som själva inte har med saken att göra, försöker lägga sig i andra människors dåliga vanor. 

Jag har svårt att se att myndigheter eller ideella föreningar med statsanslag skulle kunna få gehör för att verka för att minska maratonlöpning eller extremsportande.
Verksamheter som har ihjäl långt fler människor varje år än de som dör av snuset. Och tack och lov för det.
Folk bör få ägna sig åt de destruktiva saker som de själva önskar.
Om de vill sluta snusa eller springa maraton bör de däremot få hjälp.
Om de inte vill det bör ingen organisation lägga sig i vad de gör på sin fritid. 

Som jag håller med…

Jag själv har aldrig rökt, eller snusat - men har emellanåt små drag av Bror Duktigmentalitet. Som du ju märker här.
Men den kan du mycket lättare undvika än passiv rökning - du bara slutar titta in här…

Varm korv har sedan tidig barndom haft en synnerligen stark påverkan på mig. Sannolikt som vad snus och tobak har på andra människor.
Hoppas att det sköna suget får vara kvar många år till…


Storting…                              (24 aug 2019)

…låter väl som ett intressant ord på sitt sätt, tänkte jag när jag hos kkuriren.se kunde läsa en artikel om saken.
Alltså, den 28 augusti bjuder Vingåkers kommun in sina medborgare till kommunens stolthet - Tennisparken - för ett stortingsmöte där de deltagande kan lämna förslag över hur de tycker att kommunen kan utvecklas.

– Vi hoppas att så många som möjligt kommer och talar om vad de tycker, säger Regina Westas som är samhällsstrateg i Vingåkers kommun.
En bra förhoppning som jag gärna delar och kommer själv att gå dit för att se om det finns några Vingåkersbor som vill ge några förnuftiga förslag.

Vad tror du om att jag själv igen kommer med mitt tidigare förslag om att ha en (flyttbar) "Sommar-Oas" i en avskild hörna av Tennisparken - en oas av det slag jag så många gånger besökt i staden Rüdesheim i Rhendalen - där "vi gamlingar" kan munhuggas med varandra allt medan vi njuter av ett glas vitt Vin?
Åtminstone borde väl närodlat framtaget maskrosvin (svanenmärkt givetvis) kunna slinka igenom hos KF och de inblandade som bestämmer över hur alkoholen ska skötas i kommunen?
Gärna med ständig pensionärsrabatt då.
Något ska väl vi också få för de dyra pengar som parken kostat.
Suck!


Men hur man kan framföra sina förslag har jag inte riktigt fått kläm om - men:

– Man kan lämna synpunkter, och gärna konkreta förslag, på flera sätt. Vi kommer bland annat ha ett klotterplank att skriva på, säger Westas.

Jaha, tänker jag, och kommer att gå till Tennisparken starkt nyfiken - även på de pannkakor som kommer att serveras. Gratis förmodar jag…

(OK - bara en liten test för att se att det funkar)